Jag är glad att vara här vid detta tillfälle och erkänner Chatham House̕ s 100 år av självständigt tänkande. Jag vill tacka Chatham House för att ha gett mig möjlighet att lägga fram min syn på den europeiska säkerhetsordningen, dess struktur och varför vi måste försvara den.

* * *

Vi lever i tider av osäkerhet. I dessa instabila och oförutsägbara tider ser vi också starka politiska spänningar i hela västvärlden. Det finns ständiga och medvetna försök att undergräva våra samhällen. De demokratiska strukturerna och öppenheten i våra samhällen används avsiktligt, systematiskt och skamligt för detta ändamål.

Desinformation har blivit ett enkelt sätt att orsaka instabilitet och splittra samhällen. Det finns många exempel som jag skulle kunna ta upp som har skapat osäkerhet i demokratiska processer i Sverige.
Ett var vid genomförandet av överenskommelsen om värdlandsavtalet med Nato, där vi märkte många olagliga metoder för att påverka opinion eller beslutsfattande.
Ett annat exempel är ett brev som ska ha skickats i mitt namn, där jag gratulerade ett svenskt försvarsföretag för deras framgångsrika försäljning av vapen till Ukraina.

Ett annat exempel på en desinformationskampanj var i efterdyningarna av attacken mot Sergi och Yulia Skripal i Salisbury. Ryssland förnekade anklagelser från London och andra om attacken. I stället uppgav Rysslands utrikesdepartements taleskvinna Maria Zakharova att Sverige, Tjeckien och Slovakien kunde vara möjliga förövare bakom attacken.

Anklagelserna var naturligtvis absurda, men de visar ett tydligt exempel på hur långt Ryssland är villigt att gå för att skapa förvirring och osäkerhet.

* * *

Europa står inför provokativa och destabiliserande ryska åtgärder som har sänkt tröskeln för att använda militärt våld. Avsikten att undergräva den europeiska säkerhetsordningen, såsom den definieras i Helsingforsslutakten och Parisstadgan, har således klargjorts.
Staternas territoriella integritet och suveränitet är inte förhandlingsbar.

Rysslands agerande i Georgien 2008, i Ukraina sedan 2014 och i Syrien sedan 2015 visar dess vilja att använda militära medel för att uppnå politiska mål, både inom och utanför Europa.

Den olagliga annekteringen av Krim och fortsatt aggression mot Ukraina strider mot förbudet mot användningen av våld som anges i FN-stadgan. Rysslands agerande strider också mot de normer, samarbetsformat och institutioner som utgör grunden för europeisk säkerhet.

Från tid till annan hör vi tjänstemän och tänkare föreslå att vi måste förhandla och tillmötesgå Rysslands krav på att upprätta en ny europeisk säkerhetsordning. De hävdar att detta kommer att öka samarbete och säkerhet i Europa eller bidra till att möta globala utmaningar. Jag delar inte denna uppfattning.

De ryska åtgärderna är inte bara ett angrepp mot Ukraina utan utgör ett hot mot alla länders rätt att göra suveräna politiska val, även i Rysslands grannskap. Detta är en hörnsten i den europeiska säkerhetsordningen.

Bara för att tiden har gått betyder det inte att vi kan ge efter för Rysslands krav så länge Ryssland inte aktivt och utan tvetydigheter bidrar till att finna en lösning i enlighet med OSSE:s principer och internationell rätt.

Rysslands aggression mot Ukraina berör oss alla och gör vårt svar ännu viktigare. Att stödja Ukrainas kamp för självbestämmande är att försvara själva kärnan i den europeiska säkerhetsordningen.

Den ryska militära aggressionen och rysk kränkning av internationell rätt är oacceptabla. Det kan inte bli någon business as usual med Ryssland så länge detta beteende fortsätter. De internationella sanktioner som införts mot Ryssland måste finnas kvar.

Vi kan aldrig acceptera en ny europeisk säkerhetsordning där en nation agerar som om andra, mindre stater är en del av dess inflytelsesfär, vilket ger dem ingen rätt till självbestämmande.

För Sverige är internationell rätt vår första försvarslinje och den europeiska säkerhetsordningen är ett grundläggande intresse.

Den regelbaserade ordningen ger små stater inflytande i internationella frågor. Internationella institutioner och organisationer som FN, EU, Nato och OSSE garanterar säkerhet och stabilitet.
Men dessa institutioner är bara lika starka som sina medlemmar och deras engagemang för samarbete.

Det kommande svenska ordförandeskapet för OSSE 2021 kommer att ha ett tydligt fokus på vårt starka engagemang för den europeiska säkerhetsordningen som stöds av en väl fungerande europeisk säkerhetsstruktur. Våra ansträngningar kommer att bygga på begreppet omfattande säkerhet där respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen är grundläggande för säkerhet både inom och mellan stater.

* * *

Det svenska grannskapet är ett distinkt gränsområde mellan Ryssland och väst. Östersjöregionen är av betydelse för europeisk säkerhet. Ryssland försöker helt klart öka inflytande över vad man anser vara sitt intresseområde, inklusive åtminstone delar av vårt grannskap.

Rysk militär aktivitet har intensifierats i Östersjöregionen. Sedan 2014 har vi sett en militär uppbyggnad i regionen, inklusive permanent utplacering av avancerade vapensystem, samt en ökad militär närvaro. Den ökande militära närvaron i den arktiska regionen är också en verklighet som vi måste ta itu med.

Ryska storskaliga strategiska övningar kännetecknas av bristande öppenhet, vilket skadar förtroende. Zapad 2017, Vostok 2018 och Ocean Shield 2019 skickar en signal om rysk förmåga att genomföra storskaliga militära operationer i vår närhet. Detta återspeglar inte bara målet att utveckla den ryska försvarsmakten, utan också beslutsamhet att återupprätta Ryssland som en stormakt med rätt att definiera sitt intresseområde.

En nyligen publicerad studie från Totalförsvarets forskningsinstitut undersöker rysk militär kapacitet i ett tioårigt perspektiv och drar slutsatsen att Ryssland under de senaste tio åren har överbryggat klyftan mellan sina politiska ambitioner och sin militära förmåga.

* * *

Sverige anser att utmaningarna för europeisk säkerhet måste mötas genom samarbete och gemensamma åtgärder. Men på den nationella nivån måste varje land ta sin del av ansvaret.

Svensk försvarspolitik är ett direkt svar på den minskande säkerhetsmiljön i Europa. Ett förnyat regionalt fokus har blivit en prioritet, med tonvikten på nationellt försvar och planering för krigstida scenarier. Detta förnyade regionala och nationella fokus kräver bland annat ett uppdaterat totalförsvarskoncept för att Sverige ska kunna hantera dagens utmaningar och hot, bland annat en väpnad attack.

Sverige bedriver en tvåvägsförsvarspolitik: För det första, öka försvarsutgifterna för att stärka vår nationella militära kapacitet och det totala försvaret. För det andra, fördjupa vårt säkerhets- och försvarssamarbete med andra nationer och organisationer.

Ett konkret exempel på vår försvarspolitik är vår nationella övning Aurora. Å ena sidan är det en nationell militär övning som kommer att omfatta delar av vårt civilförsvar. Det betyder att kommuner och civila myndigheter kommer att övas också. Å andra sidan genomför vi denna övning med våra partners.

Av de cirka 25 000 deltagarna är 3 000 internationella.
Totalt kommer tolv länder − varav nio är Natoallierade − att bidra med trupper. USA:s närvaro är ett betydande bidrag med en marinkårsbataljon, marina enheter och Patriot system.

Aurora 20 är en nationell övning som syftar till att bygga ett starkare försvar. Målet är att stärka vår nationella kapacitet och att arbeta tillsammans med våra partners för att hantera ett angrepp på Sverige.

Övningen kommer att äga rum på land, i luften och till sjöss, med inslag av övningen som genomförs över hela Sverige − från lågintensiva strider i norr till högintensiva strider i söder. Aurora 20 kommer att vara större, längre och mer omfattande än sin föregångare, Aurora 17 − på den tiden den största svenska övningen i sitt slag på mer än 20 år.

När det gäller att bygga upp militär kapacitet och driftskompatibilitet är militära övningar viktiga. När vi tränar och övar tillsammans stärker vi vår nationella kapacitet och vår förmåga att agera tillsammans.

Aurora 20 äger rum i en tid då många andra övningar genomförs i norra Europa, varav en är Defender 2020.
Dessa övningar är alla exempel på vad som höjer tröskeln i vår del av Europa och som ett resultat, ökar stabilitet och förutsägbarhet i vår region. De visar att vi är villiga att försvara den europeiska säkerhetsordningen.

Ur ett svenskt perspektiv har vi beslutat att vara mycket öppna och transparenta om den här övningen. Vi har rapporterat övningen till OSSE och kommer att informera nationer i vår närhet och OSSE-partnerstater. Trots den öppenhet som vi kommer att ge denna övning är vi beredda att hantera eventuella desinformationskampanjer riktade mot oss.

Under Aurora-övningen 2017 såg vi en ökning av desinformation, och falska rykten spreds på hög nivå. Vi kommer att möta denna typ av attacker med snabba svar och genom att fortsätta att vara mycket öppna om övningen.

* * *

För första gången på över två decennier har Sverige stärkt sin försvarsbudget. Riksdagen godkände en ökning av militära försvarsutgifter med cirka 3,3 miljarder euro [33 miljarder kronor] under perioden 2016−2020.

Nyligen beslutade den svenska regeringen att öka försvarsutgifterna med totalt 2,5 miljarder euro [25 miljarder kronor] under åren 2021 till 2025. Totalt utgör detta en 40-procentig ökning av försvarsutgifterna. En massiv nationell insats.

Under de senaste åren har vi vidtagit viktiga åtgärder för att öka vår militära kapacitet. Jag har redan nämnt militära övningar, som har ökat i antal och storlek. Andra exempel är reaktiveringen av värnplikt. Värt att notera är att värnplikten också är könsneutral. Vi har återupprättat en permanent närvaro på Gotland.

Stora investeringar i försvarsutrustning har gjorts, till exempel med nya nästa generations ubåtar, Gripen stridsflygplan och med Patriot missilförsvarssystem. Vi har också lagt till finansiering för att se till att civilförsvarsplanering återupptas.

* * *

Samtidigt som vi stärker vårt nationella försvar fördjupar vi vårt internationella försvarssamarbete med fokus på säkerheten i Östersjön och Norra Europa.

På bilateral basis har vi nära samarbete med våra nordiska grannar − särskilt med Finland − med Baltikum, Polen och Tyskland. Vi samarbetar också mycket nära med United Kingdom, Nederländerna, Frankrike och USA.

Försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige är det mest långtgående. Samarbetet syftar till att stärka försvarskapaciteten i våra två länder och skapa förutsättningarna för kombinerade gemensamma militära insatser och operationer i alla situationer. Samarbetet omfattar operativ planering för alla situationer, även bortom fredstid.

Samarbetet med United Kingdom är också av stor betydelse. Vi beklagar att UK har lämnat Europeiska unionen men respekterar naturligtvis detta demokratiska beslut. UK är dock, och kommer att förbli, ett av Sveriges viktigaste partnerländer på försvarsområdet och det finns en ömsesidig önskan att upprätthålla och fördjupa detta samarbete. Det svensk-brittiska försvarssamarbetet kommer inte att förändras på grund av Brexit. I juli 2019 ingick vi ett avtal om Future Combat Air Systems Cooperation (FCASC) med UK som tittar på alternativen för stridsflyg-system efter 2040. Vi är övertygade om att Storbritannien kommer att behålla sitt bidrag till europeisk säkerhet i en anda av solidaritet.

Förutom bilateralt samarbete stärks säkerhetsnätverket i Östersjöregionen av olika regionala försvarssamarbeten, såsom NORDEFCO, the Northern Group och the Joint Expeditionary Force. Det är viktigt att fokusera på att göra alla dessa samarbeten operativa.

Det nordiska försvarssamarbetet firade sitt tioårsjubileum förra året. Det är min starka övertygelse att de försvarssamarbeten Sverige går in i måste leda till konkreta och operativa resultat. Det nordiska försvarssamarbetet uppfyller denna tro.

Vi har tillsammans upprättat säkra kommunikationer mellan våra huvudstäder, vi har underlättat enkel tillgång till varandras territorier, och vi har vidtagit åtgärder för att förbättra vår gemensamma situationsmedvetenhet genom utbytet av information från luftövervakning. Vi har också inrättat en mekanism för krissamråd som förbättrar informationsutbyte och samråd under kris eller konflikt.

Regional kapacitetsutveckling och regionalt samarbete är avgörande när vi bygger säkerhet i vår närhet. En stark transatlantisk länk är dock avgörande.

För Europas säkerhet, och särskilt stabiliteten i Östersjöregionen, är Förenta staterna-, Kanada- och Nato-närvaro nödvändig. Därför välkomnar vi Natos Enhanced Forward Presence och USA:s ansträngningar att ytterligare stärka sin närvaro.

Sverige har ett långvarigt bilateralt försvarssamarbete med USA, inklusive en avsiktsförklaring från 2016. Ett bra exempel är utbildning och övningar som genomförs regelbundet. USA gjorde till exempel, tillsammans med ett antal länder, ett betydande bidrag till vår nationella övning Aurora 2017 och till Aurora 2020 som tidigare nämnts. Detta är en tydlig signal om USA:s engagemang.

På europeisk nivå kommer övningen Defender 2020 att sända en ännu viktigare signal om sitt engagemang för europeisk säkerhet. Tillsammans med Finland har vi också ett trilateralt samarbete, bland annat en avsiktsförklaring från 2018, med USA. Under mina sex år som försvarsminister har jag sett en kontinuitet och ökning av det praktiska genomförandet av vårt samarbete med Förenta staterna.

Sveriges bilaterala och trilaterala säkerhetsarrangemang med USA kompletterar våra förbindelser med Nato. Nato spelar en oumbärlig roll för transatlantisk och europeisk säkerhet på grund av sin unika kapacitet och institutionella styrka.

Betydelsen av Sveriges Natopartnerskap har vuxit som en direkt följd av den försämrade säkerhetssituationen i vårt grannskap. Politisk dialog med Nato om gemensamma säkerhetsutmaningar och hur man bemöter dem är av strategiskt värde. Partnerskapet med Nato är avgörande för att utveckla försvarsmaktens driftskompatibilitet och kapacitet. Genom vår status som Särskilt Gynnad Partner försöker vi ytterligare stärka detta partnerskap, särskilt när det gäller samarbete i en potentiell regional kris. Utbildning och övningar är en annan prioritering i vårt partnerskap med Nato.

EU och Nato är båda avgörande för att möta dagens komplexa säkerhetsutmaningar i och utanför Europa. Som medlem i EU och nära partner till Nato har Sverige ett starkt intresse av ett effektivt och resultatorienterat strategiskt partnerskap mellan dessa organisationer. Låt mig betona att organisationerna måste komplettera varandra. Arbetet med förenklad militär rörlighet är ett område där EU och Nato kompletterar varandra.

EU är en viktig utrikes- och säkerhetspolitisk arena och en garant för säkerhet och fred. Europa måste ta ett större ansvar för sin säkerhet och sitt försvar, samtidigt som vi ser till att vi stärker vår förmåga att arbeta med partner.

Sverige välkomnar de framsteg som gjorts inom EU för att stärka försvarsområdet i Europa. Framåt bör vårt samarbete om säkerhet och försvar stärka både Europas militära kapacitet och EU:s solidaritet, sammanhållning och vår handlingsförmåga. Ur ett svenskt perspektiv är målet för EU:s försvarssamarbete att skapa en starkare europeisk pelare för säkerhet och försvar, att vara en starkare partner och att förverkliga den överenskomna ambitionsnivån. Detta måste göras på ett sätt som stärker både EU och vårt samarbete med strategiska partner.

* * *

Sverige är precis i början av en långsiktig process för att stärka vårt bidrag till europeisk säkerhet. Detta kräver både tid och politisk uthållighet. I höst planerar den svenska regeringen att lägga fram ett nytt försvarspolitiskt lagförslag för perioden 2021−2025. Jag kan försäkra er att huvudlinjerna finns kvar; Sverige kommer att fortsätta att bygga upp nationell militär kapacitet och fördjupa vårt internationella samarbete. Genom att stärka vårt försvar höjer vi också tröskeln för konflikter i vår närhet och ser till att Sverige är en säkerhetsleverantör i Europa.

* * *

Mina damer och herrar,

Internationella utmaningar kräver internationell respons. Jag tror på styrkan i europeiskt samarbete och en stark transatlantisk länk. Inför ökad global konkurrens måste vänner fortsätta att stå tillsammans. Vi måste ta itu med utmaningarna, oavsett om de kommer inifrån eller utifrån. Vi förenas av ansvaret för att upprätthålla fred och stabilitet. För att axla detta ansvar måste vi fortsätta att stärka våra militära kapaciteter och se till att vårt försvarssamarbete leder till konkreta resultat.

Vi måste också göra allt som står i vår makt för att återupprätta respekt för principerna i internationell rätt och den europeiska säkerhetsordningen. Vi måste också stärka de institutioner och instrument − som OSSE och Wiendokumentet − som är viktiga delar av europeisk säkerhetsstruktur.

Tack för att ni lyssnade. Jag är redo att ta era frågor.

❐